Shoppingberoende och ångest- Så tog Felicia sig ur krisen

Orolig kvinna pratar i telefon

 

En av de vanligaste orsakerna till shopping är faktiskt inte alls att vi behöver sakerna vi köper. Det handlar inte ens om att det egentligen alltid är så himla kul att shoppa. Många shoppar i stället för att lindra sin ångest och stress. Ett slags självmedicinering helt enkelt. Och det funkar, för stunden. Precis i köpögonblicket känns det bra. Och kanske resten av den veckan. Men oftast inte mycket längre än så.

Att använda shopping som ångestdämpare har sina baksidor. Här är några av dem:

  • Det är dyrt, ibland väldigt dyrt.
  • Det lindrar som sagt – men bara för stunden.
  • Stressen och ångesten kan förvärras, särskilt om man spenderar över sina tillgångar. Många som shoppar får dessutom skuldkänslor och känner sig misslyckade.

 

För vissa är shoppandet en dålig vana som ganska lätt kan brytas. Det räcker med att man bestämmer sig: ”Nä, nu ska jag sluta slösa pengar så sånt jag inte behöver”. Men andra, som redan har försökt femtielva gånger att skärpa till sig, vet att det inte alltid är så enkelt. Man kommer inte ur shoppingbeteendet hur mycket man än försöker.

Och det här är viktigt: det handlar INTE om hur bra eller dålig karaktär man har! Det handlar om vad problemet bottnar i. Men med rätt verktyg och kunskap kan du komma tillrätta med både ditt beteende och din ekonomi.

En av dem som lyckats förändra sin situation är Felicia, hon fick hjälp med två terapisessioner av Advisa. Här är hennes berättelse.

Hur såg din livssituation ut innan du ansökte om hjälp från oss?

Innan jag sökte hjälp hade jag det senaste året utbildat mig inom ett nytt yrke och startat eget företag, samtidigt som jag försökte hitta tillbaka till mitt gamla jobb efter en lång sjukskrivning pga utmattning. Sedan jag började studera på universitetet har jag arbetat med att försöka få kontroll på ångest och panikattacker. Jag har aldrig tvekat att fråga efter hjälp och jag har haft en himla tur som haft stöd från min sambo, familj och diverse kuratorer/psykologer.

Men när jag ansökte om hjälp denna gång, hade jag verkligen hamnat i en jobbig sits. Jag satt med ett eget företag som inte gick med vinst och dessutom växte skuldberget pga för stora inköp inom företaget, lån vid utbildningen och att jag inte lyckats hålla mina budgetar. Jag kunde inte låta bli att shoppa, mat, pyssel, kläder – vad som helst som jag trodde att jag behövde. Jag skämdes också ögonen ur mig för att jag inte bättrat mig sedan jag berättade för min sambo att jag hade skulder och inte fick det att gå ihop vid månadens slut. Jag hade också märkt att jag gömde och smusslade undan mina köp för min sambo.

Hur mådde du då?

Jag mådde riktigt dåligt, depression med ångest och skam. Jag hade dessutom mycket sorg och oro med många svårt sjuka i min omgivning, samt en god vän som jag stöttade ur ett destruktivt förhållande. Samtidigt försökte jag gå tillbaka till mitt jobb, men med en ny inställning så att jag inte skulle bli utmattad igen. Även i min familj var det fler som under samma period sjukskrev sig för utmattning, jag antar att det ligger i familjen att köra blint fram och ignorera sina egna behov totalt.

Var det svårt att be om hjälp, och i så fall; varför?

Jag hittade detta erbjudande när jag surfade runt efter hjälp med min shopping. Det var så konstigt att leta hjälp för ekonomin, just hjälp med psykiska hälsan har jag alltid listat ut att det finns någon som kan hjälpa. Men när det kommer till ekonomin, vem är det som bryr sig om det? Det är väl bara att sluta? Jag måste bara skärpa mig, så jag inte hamnar i programmet Lyxfällan när det redan är försent. Men jag insåg ju att det inte gick att skärpa sig hur jag än försökte. Så när jag såg att jag kunde få prata med någon två tillfällen just om ekonomin men också med någon som har förståelse för den psykiska hälsan var ju nästan för bra för att vara sant, jag tvekade inte en sekund på att mejla och ansöka om hjälp. Det kändes enkelt, mycket enklare än när jag försökt ringa diverse vårdcentraler och försökt beskriva varför jag ville prata med någon.

Hur upplevde du dina terapisamtal?

Jag upplevde mina terapisamtal som väldigt effektiva, det var skönt att prata med någon som gick rakt på sak och inte dömde mina beteenden, utan kunde förklara hur det hänger ihop med hjärnan, känslor och mitt mående. Det var också skönt att ha någon som kunde hålla räkningen och faktiskt kunde förklara att det går att ändra situationen, att skulderna skulle kunna försvinna ganska snabbt, som jag trodde skulle hänga kvar i flera år. Att kunna göra det över telefon var superbra, det tar mycket tid att åka till någon för en timmes samtal, men nu kunde jag ha mina samtal även om jag befann mig på annan plats. Det var superskönt.

Jag har alltid haft svårt att veta hur jag ska tänka kring ekonomin med budgetar och sådant, men nu fick jag hjälp. Det avlastade pressen jag hade på mig själv och på mitt eget dömande att jag var dum i huvudet som inte fattar plus och minus.

Efter första samtalet kom alla känslor på en och samma gång, det gick upp för mig då hur mycket jag hade varit med om de senaste åren och hur handlingskraftig jag varit, men också vad mycket sorg, skam och rädslor jag känt. Det gjorde mig riktigt ledsen och deprimerad i några dagar, men tack vare verktygen jag fick efter telefonsamtalet och peppen om att situationen går att vända, kunde jag sedan medvetet välja vad jag faktiskt egentligen ville göra och hur jag vill se på livet.

Vilka förändringar har du gjort i ditt liv sedan terapisamtalen?

Störst förändring skedde efter första samtalet, jag upplevde det som att helt plötsligt föll alla bitar på plats i mitt huvud. Jag förstod varför det ser ut som det gör, varför jag upplever det så svårt just nu och det gjorde också att jag första gången på länge också kände mig snällare mot mig själv. Det gav ett lugn som också gjorde att jag kunde se på mitt liv med lite distans och att acceptera att jag just nu har lätt för att känna skam, men det går att förändra. Kvinna skriver dagbok

Efter att ha reflekterat och skrivit dagbok så såg jag att jag inte alls var intresserad av att driva mitt företag så som jag gjorde. Jag insåg att jag älskade mitt tidigare jobb, att jag faktiskt kände mig mer hemma nu efter allt jag har kämpat för hos mig själv men också på arbetsplatsen. Jag beslutade att gå upp hundra procent på jobbet och lägga företaget på is.

Jag beslutade att testa mig fram på fritiden vad jag faktiskt brinner för och blir lycklig av. Så jag provade sånglektioner, rollerderby och mycket annat som jag aldrig testat förut. Det gav en riktigt skön energi, och jag beslutade mig också för att mitt mål för mitt arbete var att faktiskt hitta arbetsglädje, inte göra det jag trodde att alla andra tycker jag borde. I samband med detta vågade jag öppna mig mer på min psykoterapi som jag samtidigt genomgick denna period, det ledde till mycket jobbigt men också något som jag tror kommer hjälpa mig framöver.

Det häftiga är också att jag märker att min omgivning börjar bete sig annorlunda. Mina kollegor kommer gärna in och bollar med mig och frågar efter min syn på saker. Min chef är mer på och stöttar mig i allt jag hittar på och meddelade att mina kollegor märkt att jag blivit gladare. Jag lyckades också betala tillbaka ett av mina lån som det var högst ränta på.

Även om det låter som att hela mitt liv förändrades efter ett samtal så är det såklart inte så enkelt. Jag arbetar fortfarande i efterdyningarna av min utmattning, min ångest och hur min hjärna är programmerad att känna skam. Jag har inte betalat tillbaka alla mina skulder än, jag går fortfarande i fällan att köpa skräpmat eller någonting jag inbillar mig att jag behöver. Men skillnaden är att nu vet jag att jag kan påverka det, att jag är inte dum i huvudet, jag har det väldigt tufft just nu. Det är okej att må dåligt, jag behöver inte banna mig för att jag råkat ta ett steg tillbaka utan vill peppa mig själv att faktiskt genomföra det som känns bra i hjärtat, oavsett hur jag mår.

Fick du några verktyg eller strategier som funkar bra för dig?

Mest givande för mig var en enkel övning som gick ut på att scanna kroppen, utan att förändra något, men att hitta en punkt med obehag och en punkt där det ändå är lugnt. Den övningen kompletterade min meditation och övningar jag annars har jättebra. Min skam och ångest uttrycker sig väldigt fysiskt, så att påminna mig själv om att det faktiskt är lugnt i mina tår eller i armbågen hjälper mig jättemycket. Hur konstigt det än låter. Sedan behövde jag nog mer få höra fraser som jag måste påminna mig själv om. Att jag inte behöver nånting egentligen för att överleva, att känslor inte skadar även om de är jobbiga, att om företaget har noll inkomst då är det noll utgifter som gäller. Jag skrev ner våra resonemang för att lättare komma ihåg vad vi pratade om. Förståelsen och kunskapen om att veta vad det faktiskt är som hindrar mig att sluta shoppa, tillsammans med förståelse för hur hjärnan funkar och strategin att undvika ”baksmällan” istället för de obehagliga känslorna jag råkade känna just då när jag ville köpa något.

Hur ser din tillvaro ut nu?

Just nu är jag tillbaka på mitt jobb till hundra procent, men tar just nu tid för mig själv att avsluta min psykoterapi och att ta vara på allt jag har lärt mig. Min plan är att inom två månader blivit av med mina privata skulder till personer i min omgivning och börjat spara till buffert och inför framtiden. Jag tänker hela tiden på att minska mina utgifter och peppar mig själv varje gång jag lyckats motstå onödiga köp. Jag för budget och vågar berätta för sambo och vänner att jag tyvärr inte har pengar just nu. Det är fortfarande mycket som pågår som påverkar min psykiska hälsa, men jag är inte orolig för ekonomin på samma sätt, jag känner mig inte dum för att jag hamnat i en skuldsituation, ekonomin är ansträngd men det är det minsta problemet just nu känner jag, den är i alla fall på banan och det ger en otrolig lättnad.

Har du några tips till andra som befinner sig i liknande situationer?

Jag minns att jag tänkte att jag kanske inte har tillräckligt med skulder för att be om hjälp. Just nu ser man ju mest människor som har hundratals och i värsta fall miljoner i skulder som får bannor för vad de gjort. Men det handlar inte om pengarna, det handlar om din känsla. Är du orolig för din ekonomi, Sök hjälp! Hellre för tidigt än för sent. Samma gäller kring psykisk hälsa, det går inte att vara tillräckligt sjuk, sök hjälp, det kan ta ett tag att hitta rätt, men till slut hittar du det, då faller bitarna på plats. Att be om hjälp visar på handlingskraft, medvetenhet och ansvar! Det är verkligen något att vara stolt över. Våga fortsätta resan att finna vad som får hjärtat att skutta glatt!

Felicia, stort tack att du ville dela med dig av din berättelse. Och stort grattis till den fantastiska förändring du åstadkommit. Hoppas ditt hjärta alltid får skutta glatt!

 

P.S. Det är inte Felicia på bilden.

banner
Dela

Kommentera