Att vinna över ett beroende

Amelie ser glad ut

Det började redan när hon var liten. Amelie älskade att shoppa, och mamma var likadan. Shopping var tröst när livet var jobbigt och belöning för att fira det som gått bra. Men mest av allt gav shoppingen ett sånt glädjerus. Det bästa Amelie visste var när hon lyckades göra fynd, hitta superfina saker på rea. Då mådde hon som en prinsessa. Och så fortsatte det år ut och år in, tills Amelie en dag var tvungen att acceptera: ”Jag är beroende”.

Jag har berättat tidigare om Advisas fantastiska projekt. Att man kan få hjälp, två terapisessioner alldeles gratis om man har trassel med ekonomin och sina beteenden kring pengar.

Amelie var en av dem som vände sig till Advisa för att få stöd. När vi fick kontakt stod hon vid en vändpunkt i sitt liv, hon insåg att hon måste ta itu med sitt beroende för att inte hela hennes tillvaro skulle haverera. Amelie och hennes man skulle snart flytta till en ny lägenhet och nu var hon absolut tvungen att inte bara sluta shoppa, utan att även göra sig av med många av alla de tusentals saker hon köpt.

Ett shoppingberoende

När Amelie shoppar, handlar hon mycket. I garderoberna trängs kläderna, på många plagg sitter prislapparna fortfarande kvar eftersom hon inte har hunnit använda dem.
Men förbluffande nog har hon inte dragit på sig skulder, trots att hon handlat så mycket. I stället har hon finansierat sin shopping genom att jobba massor, under långa perioder har hon arbetat dubbla pass för att få tillräckligt med pengar.

Amelie har god självinsikt. Redan vid vårt första samtal var hon på det klara med att hon är beroende och även att hennes beteende måste ha en inre orsak.

Det knepiga med shoppingberoende är att det får en att må bra – för stunden. Amelie shoppade för att må bättre och tycka mer om sig själv och sin kropp. Men efteråt kom ångesten, oron för ekonomin och skammen över att inte kunna kontrollera sig. I stället för att må bättre fick shoppingen henne att må så mycket sämre och tycka sämre om sig själv.

Stegen mot ett bättre liv

Ett viktigt steg för Amelie var insikten att hon är värd att må bra, hon är värd att tycka om sig själv.

Ett annat konkret steg som hon tog, var att sälja många av sina saker på loppis. Det var inte lätt för henne att skiljas från sina saker – men hon lyckades! Och hon avstod från att själv gå runt på loppmarknaden och fynda, det var en stor seger.

Beroende tar tid att komma tillrätta med, två terapisessioner är sällan tillräckligt. Men Amelie tog vara på våra samtal och har tagit viktiga steg i rätt riktning. Tack vare sin beslutsamhet och självinsikt tror jag hon kommer att lyckas bli fri från beroendet och på djupet må bra i sig själv.

Amelie vill gärna vara delaktig i att starta upp en förening för shoppingberoende. Jag hoppas det blir så, för hon kommer att kunna hjälpa många.

 

Av: Karin Nordlander

banner
Dela

2 kommentarer

  1. Är detta verkligen sant?!
    Känns som att det är superb marknadsföring och nåt helt annat i verkligheten.

    1. Hej Anna-Lena,

      Det är helt sant och vi fortsätter få in mejl om folk som behöver hjälp (vilket är väldigt kul att se).

      Mvh,

      Josef

Kommentera